BRA.


bra dag.
jättebra.

Lördag.

Åka in till malmö. Med en grymt bra tjej. (Det vill säga mig själv!)
Skulle på spelning. Åka runt med buss. Bjöd en liten kille på bussresa för han hade inga pengar men behövde komma hem. Det var snällt av mig. Och framförallt värmdes det i hjärtat när man såg hur glad den lilla tuffingen blev.
Regn Regn men på ett bra sett. Mörkt och gatuljus. Busskurer. Springa på gatorna fram. Fråga två snälla snubbar om vägen. Dom såg på mig att jag var på väg till Utkanten. Tog det som en komplimang och sprang vidare.
Kom fram till Utkanten där tre hc-band skulle spela. Jag var lycklig och mådde gött.
Lokalen hade dock blivit utrymd av skitsnutar och allt folk stod utanför. Ingen förstod vad som hände. Jag blev blöt och kall men värmdes av det fina folket som var där.
Skyndade mig till södervärn för att hinna med 10-bussen, nu när det ändå inte var någon spelning. Kom fem minuter försent. fick 2 timmars dö-tid i Malmö.
En sms:ade. Jag visade var skåpet skulle stå, men denne verkade inte förstå någonting. varför undrar du inte vad som är på tok??! Jag blir så trött. Och arg. Och besviken. Ledsen.
Men jag var lycklig.
Satte mig i en busskur på Möllan. Ritade lite. Tänkte lite. Stötte ihop med en före detta gotlänning. Trevligt!
Sen blev jag väldigt kall. Gick till Södervärn. Satte mig i en annan busskur.
En 50+ man från Chile satte sig bredvid mig. Muttrade "Nej, hu! Det är inte lätt." Jag frågade honom vad som var så svårt och o-lätt. "Livet.", sa han och började därefter berätta om alla hans problem i livet, allt som innebar att bli gammal, ha högt kolesterol, diabetes, alkoholproblem, ångest och allmänt svårt. "Ja, alla brottas vi med det ena och det andra.", sa jag kliché-aktigt och började tänka. Men han avbröt mig som tur vad med att berätta något som jag antagligen tyckte var intressant. Han bjöd mig på en ciggaret (Precis efter att han sagt att han inte hade några, när en förbigående kille frågat oss om vi hade cigg!). Vi satt och pratade ganska länge, tills jag var tvungen att gå till den busskuren där min buss skulle gå ifrån. Vi skakade hand och kramades hejdå. Han fick mig och glömma hur fruktansvärt kall jag var om fötterna.
När ja sedan satte mig i busskuren för att vänta på tolv-bussen hem kände jag av kylan. Jag höll nästan på att gråta. mina fötter var så kalla. Jag frös.
Tillslut kom bussen. Då blev jag glad igen. och mina fötter varma. För hemma väntade en fin människa i form av Felicia. Vi snicksnackade ett tag tills vi slutligen bestämde oss för att sova. God natt kära du. God natt kära mig.

hej och hå.

du kan kanske ignorera det.
det kan inte jag.
det vill jag inte häller.
det accepterar jag inte.
gårdagen var förövrigt mycket fin.

leva lite.

det du gör är fel.
och du tycker det är jobbigt att påminnas av det.
men det är ingen ursäkt.
till hur du kan bete dig.
mot andra.
mot mig.
och endå tror jag ibland att du är mer beroende av mig.
än vad jag är av dig.
och det känns väldigt lättande att känna.
jag tar det inte personligt längre.
för jag vet att jag är bättre än så.
tycker dock det känns jävligt sorgligt.
eller iallafall ganska.
du får väl försöka lära dig att klara dig på egen hand.
för nu släpper jag.
och jag klarar mig bra.
väldigt bra faktiskt.
tack vare mig själv.
och mycket tack vare två underbara själar som jag bor under samma tak som.
hejdå.
nu ska jag gå och leva lite.

tillbaka.

Är tillbaka på ÖG.
Tillbaka i Skåne.
Känns okej.
Alla är ju så fina och snälla.
Och allt är ju bra.
Men lite motigt känns det faktiskt.
Utan att det borde kännas så.
Det bara känns.
Igår "var" det i princip fysiskt omöjligt
att sätta sig på båten
för att åka tillbaka.
Jag ville nästan gråta.
Men det gick tillslut.
Och tågresan var det bästa.
Jag gillar nattåg. Det var mysigt.


oro, oro, hemskt mycket oro.

En himla orolig dag idag.
Har inte lyckas vända på dygnet än heller.
Jaja, saknar räkorna och allt det fina i skåne.
Samtidigt känns det lite jobbigt att åka tillbaka.
Utan en egentlig anledning.
Det är bara som det känns. nu.
Somsagt.

ordbaja.

Det hela slutade med tuschfärg i hela ansiktet och en natt utan sömn.
Igår fyndade jag massa på 9liv med Sara också! G.Ö.T.T.
Känns ganska tungt att fortsätta leva sitt pågående liv på måndag.
Men det är nog bara som det känns. nu.


Hyper.

På Fenix.
Rita.
Hoppdansa.
Och så vidare.
Med Majsi och Jullagulla.
Peps Persson.
Westlife.
Med flera.
Peppat.

Menvafan?!!!

Ojojojojojojojojoj.
Äääsch.
Fast lite kul endå.
Lite galet.
Faktist sanslöst komiskt.
Får se om turen står på min sida denna gång bara.
Iiih.
Kan inte sitta still.

Timea.

Timea har haft en bra dag idag.
Hon har tagit en trevlig fikat med hennes vän Sara.
Hon har varit inne i en kyrkorgel och hört på när hennes vän spelat fina stycken på piano.
Hon har varit på bio med hennes pappas brud Maria.
Hon har kommit på en liten plan inför framtiden och kommande sommaren.
Samt kännt en allmän pepp inför henns följande liv.
Allt detta uppskattar Timea.
Det firar vi med en gammal goding:
http://www.youtube.com/watch?v=4i_c7VU-IgE&feature=fvst

soundtrack of my life.

Min dygnsrytm är lite fuckad för tillfället.
Samtidigt känns det ganska naturligt att gå och lägga sig runt 02.00 och gå upp runt 13.00.
Jag brukar sätta på Tracy Chapman-skivan(den enda skivan jag hade kvar här hemma) det första jag gör när jag vaknar.
Det har funkat väldigt bra.
Allt känns lite lättare på något sätt.

Åh, vad jag längtar tills saker och ting styrt upp sig en aning.
Det är så frustrerande att inte alls veta vad som ligger framför en.
Jag vill ha en riktigt jävla bra plan att gå efter.
Eller åtminstonde en liten aning.

punk slut.
 

:)

..och på kvällen gör sig peppen påmind!

lyckat.

igår när jag gick och la mig fick jag värsta glädjeruset.
blev grymt peppad på livet och framtiden.
saker och ting kändes så bra och jag var bara så jävla nöjd med att vara jag just då.
sådär som det borde vara.
men det är mornarna som är värst.
och när man väl tagit sig upp och får reda på att man antagligen kommer missa två grymma spelningar i lund.
bara för att man sitter (satt sig själv?) i den här jävla sitsen.
ja, det är typ då det känns som värst.

tråkigttråkigttråkigt.

känner att den här bloggen börjar bli rätt långtradig och laddad med mycket tråkigheter, och ska väl försöka ändra på det mer eller mindre i fortsättningen. mest för min egen skull då det känns sorgligt att läsa allt det jobbiga som om det är det ända mitt liv innebär, vilket verkligen inte är fallet.
men nu kommer jag ändå fortsätta med min långtradiga trend och ekänna att jag verkligen hatar det här.
jag hatar att det är såhär. 
att jag ska behöva jobba med allt det här.
ta mig igenom dethär, utan att egentligen veta om det kommer bli bra (fast det kommer det!).
jag vill kunna se det från den ljusa sidan.
men jag har svårt att inte se den här situationen som något negativt då jag mycket hällre skulle vilja vara i en annan situation.
så jag hatar det verkligen.

hatar det.

en till.

http://makemewakeup.blogg.se/


come oooon!

Jag är kvar på gotland.
I två veckor.
Men det är trots allt bara två veckor av hela mitt liv.
Och egentligen är det här nog något av det bästa som kunde hända.
Det är bara två veckor.
Det är bara nu.
Och jag måste försöka att inte bry mig så länge.
Fokusera på det som är värt att fokuseras på.
Detta är bra.
Kom igeeen!
Detta är riktigt bra.

gyllene tider v.s hårda tider.

att läsa och inse att man dragits med samma gegga i flera år känns väl lagom pepp.
eller nej. inte särsklit pepp alls faktiskt.
speciellt inte när man jobbat med det typ lika länge.
hoppet bleknar. man blir trött.

men peppen väcks iallafall när man inser att man trots allt överlevt.
man blir nästan lite stolt.
och framförallt förstår man vikten i geggan,
inte särskilt tungt egentligen.
det är bara som det känns.






Thief song.

Jag kanske borde äta något idag?!
Kanske.
Idag är annars en bra dag.
Egentligen utan särskild anledning.
Fast Du har förstås bidragit till stor del.
Det har Du.
FinDu.


Bad Attitude.


Jag ska bara lära mig sparka och slåss.
Slå sönder allt det falska.
Sparka iväg allt det onda.
Det ska jag nog klara.
Det ska jag.




...


do not drop it.

åker till gotland (igen!) om en timme.
lite drygt med allt resande och pengarna som bränns på grund av det,
men också skönt att komma hem.
ska kurera mig och se om jag mår bättre efter helgen,
eller om jag måste stanna kvar där ett tag.
på obestämd tid.
för att bli frisk.
från dumma tankar och känslor.
känns så ovärt att behöva ta tag i sånt här just i denna perioden av ens liv.
nu när man bara vill kunna leva och ha det gött.
när alla förutsättningar finns för det.
runt omkring.
när livet är så jävla bra egentligen.
och man vill kunna ta tillvara på det.
men bromskossen finns ju endå alltid där.
inuti mig.
som stoppar mig.
begränsar mig.
så jag antar att det är bäst att ta tag i skiten.
och ju tidigare desto bättre.
egentligen.


konsten.

 
konsten att se saker från den ljusa sidan.

lean on you?

jag önskar det vore annorlunda.
jag hatar tankarna och känslorna.
som kommer som om de vore sanna.
existerande.
någon annan stans än inom mig själv.
de små sakerna,
som blir större än självaste universum.
allt sugs in i dem.
livet sugs in.
men efter en timme i telefonkö.
hoppas jag på någon slags av lösning.
på problemet.
som trotts allt känns.

RSS 2.0