BRA.
Lördag.
hej och hå.
det kan inte jag.
det vill jag inte häller.
det accepterar jag inte.
gårdagen var förövrigt mycket fin.
leva lite.
tillbaka.
Tillbaka i Skåne.
Känns okej.
Alla är ju så fina och snälla.
Och allt är ju bra.
Men lite motigt känns det faktiskt.
Utan att det borde kännas så.
Det bara känns.
Igår "var" det i princip fysiskt omöjligt
att sätta sig på båten
för att åka tillbaka.
Jag ville nästan gråta.
Men det gick tillslut.
Och tågresan var det bästa.
Jag gillar nattåg. Det var mysigt.
oro, oro, hemskt mycket oro.
Har inte lyckas vända på dygnet än heller.
Jaja, saknar räkorna och allt det fina i skåne.
Samtidigt känns det lite jobbigt att åka tillbaka.
Utan en egentlig anledning.
Det är bara som det känns. nu.
Somsagt.
ordbaja.
Det hela slutade med tuschfärg i hela ansiktet och en natt utan sömn.
Igår fyndade jag massa på 9liv med Sara också! G.Ö.T.T.
Känns ganska tungt att fortsätta leva sitt pågående liv på måndag.
Men det är nog bara som det känns. nu.
Hyper.
Rita.
Hoppdansa.
Och så vidare.
Med Majsi och Jullagulla.
Peps Persson.
Westlife.
Med flera.
Peppat.
Menvafan?!!!
Äääsch.
Fast lite kul endå.
Lite galet.
Faktist sanslöst komiskt.
Får se om turen står på min sida denna gång bara.
Iiih.
Kan inte sitta still.
Timea.
Hon har tagit en trevlig fikat med hennes vän Sara.
Hon har varit inne i en kyrkorgel och hört på när hennes vän spelat fina stycken på piano.
Hon har varit på bio med hennes pappas brud Maria.
Hon har kommit på en liten plan inför framtiden och kommande sommaren.
Samt kännt en allmän pepp inför henns följande liv.
Allt detta uppskattar Timea.
Det firar vi med en gammal goding:
http://www.youtube.com/watch?v=4i_c7VU-IgE&feature=fvst
soundtrack of my life.
Samtidigt känns det ganska naturligt att gå och lägga sig runt 02.00 och gå upp runt 13.00.
Jag brukar sätta på Tracy Chapman-skivan(den enda skivan jag hade kvar här hemma) det första jag gör när jag vaknar.
Det har funkat väldigt bra.
Allt känns lite lättare på något sätt.
Åh, vad jag längtar tills saker och ting styrt upp sig en aning.
Det är så frustrerande att inte alls veta vad som ligger framför en.
Jag vill ha en riktigt jävla bra plan att gå efter.
Eller åtminstonde en liten aning.
punk slut.
:)
lyckat.
blev grymt peppad på livet och framtiden.
saker och ting kändes så bra och jag var bara så jävla nöjd med att vara jag just då.
sådär som det borde vara.
men det är mornarna som är värst.
och när man väl tagit sig upp och får reda på att man antagligen kommer missa två grymma spelningar i lund.
bara för att man sitter (satt sig själv?) i den här jävla sitsen.
ja, det är typ då det känns som värst.
tråkigttråkigttråkigt.
men nu kommer jag ändå fortsätta med min långtradiga trend och ekänna att jag verkligen hatar det här.
jag hatar att det är såhär.
att jag ska behöva jobba med allt det här.
ta mig igenom dethär, utan att egentligen veta om det kommer bli bra (fast det kommer det!).
jag vill kunna se det från den ljusa sidan.
men jag har svårt att inte se den här situationen som något negativt då jag mycket hällre skulle vilja vara i en annan situation.
så jag hatar det verkligen.
hatar det.
en till.
come oooon!
I två veckor.
Men det är trots allt bara två veckor av hela mitt liv.
Och egentligen är det här nog något av det bästa som kunde hända.
Det är bara två veckor.
Det är bara nu.
Och jag måste försöka att inte bry mig så länge.
Fokusera på det som är värt att fokuseras på.
Detta är bra.
Kom igeeen!
Detta är riktigt bra.
gyllene tider v.s hårda tider.
att läsa och inse att man dragits med samma gegga i flera år känns väl lagom pepp.
eller nej. inte särsklit pepp alls faktiskt.
speciellt inte när man jobbat med det typ lika länge.
hoppet bleknar. man blir trött.
men peppen väcks iallafall när man inser att man trots allt överlevt.
man blir nästan lite stolt.
och framförallt förstår man vikten i geggan,
inte särskilt tungt egentligen.
det är bara som det känns.
Thief song.
Kanske.
Idag är annars en bra dag.
Egentligen utan särskild anledning.
Fast Du har förstås bidragit till stor del.
Det har Du.
FinDu.
Bad Attitude.
Jag ska bara lära mig sparka och slåss.
Slå sönder allt det falska.
Sparka iväg allt det onda.
Det ska jag nog klara.
Det ska jag.
...
do not drop it.
lite drygt med allt resande och pengarna som bränns på grund av det,
men också skönt att komma hem.
ska kurera mig och se om jag mår bättre efter helgen,
eller om jag måste stanna kvar där ett tag.
på obestämd tid.
för att bli frisk.
från dumma tankar och känslor.
känns så ovärt att behöva ta tag i sånt här just i denna perioden av ens liv.
nu när man bara vill kunna leva och ha det gött.
när alla förutsättningar finns för det.
runt omkring.
när livet är så jävla bra egentligen.
och man vill kunna ta tillvara på det.
men bromskossen finns ju endå alltid där.
inuti mig.
som stoppar mig.
begränsar mig.
så jag antar att det är bäst att ta tag i skiten.
och ju tidigare desto bättre.
egentligen.