makeitplural

Skulle på spelning. Åka runt med buss. Bjöd en liten kille på bussresa för han hade inga pengar men behövde komma hem. Det var snällt av mig. Och framförallt värmdes det i hjärtat när man såg hur glad den lilla tuffingen blev.

Regn Regn men på ett bra sett. Mörkt och gatuljus. Busskurer. Springa på gatorna fram. Fråga två snälla snubbar om vägen. Dom såg på mig att jag var på väg till Utkanten. Tog det som en komplimang och sprang vidare.

Kom fram till Utkanten där tre hc-band skulle spela. Jag var lycklig och mådde gött.

Lokalen hade dock blivit utrymd av skitsnutar och allt folk stod utanför. Ingen förstod vad som hände. Jag blev blöt och kall men värmdes av det fina folket som var där.

Skyndade mig till södervärn för att hinna med 10-bussen, nu när det ändå inte var någon spelning. Kom fem minuter försent. fick 2 timmars dö-tid i Malmö.

En sms:ade. Jag visade var skåpet skulle stå, men denne verkade inte förstå någonting. varför undrar du inte vad som är på tok??! Jag blir så trött. Och arg. Och besviken. Ledsen.

Men jag var lycklig.

Satte mig i en busskur på Möllan. Ritade lite. Tänkte lite. Stötte ihop med en före detta gotlänning. Trevligt!

Sen blev jag väldigt kall. Gick till Södervärn. Satte mig i en annan busskur.

En 50+ man från Chile satte sig bredvid mig. Muttrade "Nej, hu! Det är inte lätt." Jag frågade honom vad som var så svårt och o-lätt. "Livet.", sa han och började därefter berätta om alla hans problem i livet, allt som innebar att bli gammal, ha högt kolesterol, diabetes, alkoholproblem, ångest och allmänt svårt. "Ja, alla brottas vi med det ena och det andra.", sa jag kliché-aktigt och började tänka. Men han avbröt mig som tur vad med att berätta något som jag antagligen tyckte var intressant. Han bjöd mig på en ciggaret (Precis efter att han sagt att han inte hade några, när en förbigående kille frågat oss om vi hade cigg!). Vi satt och pratade ganska länge, tills jag var tvungen att gå till den busskuren där min buss skulle gå ifrån. Vi skakade hand och kramades hejdå. Han fick mig och glömma hur fruktansvärt kall jag var om fötterna.

När ja sedan satte mig i busskuren för att vänta på tolv-bussen hem kände jag av kylan. Jag höll nästan på att gråta. mina fötter var så kalla. Jag frös.

Tillslut kom bussen. Då blev jag glad igen. och mina fötter varma. För hemma väntade en fin människa i form av Felicia. Vi snicksnackade ett tag tills vi slutligen bestämde oss för att sova. God natt kära du. God natt kära mig.