du igen.
| Veronica, Veronica, ditt ena strumpeband |
| har stulits utav någon som saknar dig ibland |
| På natten är han borta, men minns du honom än |
| Men tycker du, Veronica, att morgonen är grå |
| och ångrar att du någonsin lät honom gå |
| Spring bort till telefonen och ring till din vän |
| När det dagas |
Veronica, Veronica, släpp ned ditt långa hår |
| och se din vän i ögonen och säg att han får |
| och somna i hans armar och vakna lycklig sen. |
| När det dagas... |
Det var en gång en värld. sen kom människan...
Jag vill skrika. Jag vill gråta. Jag känner apatin. Hjälplöshet.
Jag vill hjälpa. Jag vill döda. Jag bryr mig. Jag bryr mig inte.
Snart finns det inget att bry sig om.
Snart finns inget.
Babylons betong/storhetstornet/penisförlängaren, kalla det vad du vill.
Snart, snart finns ni inte mer.
Snart finns vi inte mer.
Slut!
dududu.
Jag vet inte vad jag håller på med.
Jag tror bara det här är det som är rätt.
Jag älskar dig.
