makeitplural

Jag tror du kommer få en alldeles ypperlig tid i storstaden. <3
Desto mindre ypperligt för mig dock, som inte får se dig lika mycket som annars.
Men en månad går fort och så ses vi ju däremellan.
Ha det bra och akta dig för alla skumma typer i stadens alla små gränder, kära du.
Puss!




..förövrigt mår jag pyton.
.

håller på och försöker förstå mig på min egen argumentation om behandlingen av djuren.
jag blir bara snurrig och trött, jag vet inte om jag tänker rikigt klart.
vet inte om det jag skrivit bara är massa seg deg
eller något värt att uppmärksamma.
åååh, jag blir så trött.
räcker det inte bara om jag visar vår lärare detta klipp:
http://www.youtube.com/watch?v=5D8wSEHTbVk&feature=related

..då borde hon väl iallafall förstå var jag står?

Sura människor på Ica.

 "Bara för att din byracka till hund satt och ylade klockan fem i morse och ville ut för att pissa, så att du sedan inte kunde somna om! Och bara för att du därefter spillt morgonkaffet över hela brallorna och bränt dig både här och där, så betyder de faktiskt inte att du kan säga eller tro att JAG är självaste anledningen till att du nu står här, irriterad och grinig, framför mig (med brända ben,) och inte kan få ut pengar från ditt konto!", hade jag stor lust att skrika åt mannen, efter att ha fått den snesa kommentaren " du är visst ny här, märker jag!". Och han var då inte den enda sura och arga människan man kunde stöta på under en sommarjobbs-tid på Ica.

Jag skulle nog ha kunnat ägna en hel del tid på att fundera över vad det var som gjorde att de verkade tycka att man var så otroligt dålig.

Jag skulle ha kunnat ägna så himla mycket tid på att tänka varför jag själv var så otroligt dålig och inkapabel som inte lyckats trolla fram några pengar till mannen med de brända benen.

Om de nu inte var så att jag, redan innan jag börjat jobba där, blivit varnad för alla de med bl.a. lågt blodsocker eller låg koffeinhalt i kroppen, och alla de som bråkat med frun där hemma, och för att inte tala om dem som tappat ett vedträ på stortån häromdagen, bara för att nämna några.

Vi hade blivit upplysta om att inte ta åt oss, att problemet endast ligger hos personen i fråga som är sur, inte hos er.

Ändå var de inte alltid så lätt att skaka av sig ett uttalande som "du kommer då inte få det lätt här, lilla gumman!" bara för att man hade råkat ge dem två kronor för lite tillbaka, eller bara för att man råkat scanna in samma vara två gånger. Man kunde verkligen känna sig helt knäckt efter den ena dryga kommentaren efter den andra.

Samtidigt känner jag att jag burit med mig en hel del lärdom av just de människor som under ens jobbtid kunnat få en att känna sig så fruktansvärt oduglig och inkompetent. Lärdomen var just det faktumet att, hur dålig de än fått en att känna sig så har de antagligen berott på att de själva mått dåligt innerst inne. Att de har levt något obehagligt och tråkigt i dem som har fått han eller hon att agerat som han eller hon gjort. Och just det tänket har nu gjort att jag hädanefter inte alltid tar åt mig lika mycket själv längre om någon är otrevlig eller beter sig dumt mot mig.

Nej, för enligt mig har en lycklig människa inget som helst behov av att trycka ner eller på ett eller annat sätt, förnedra någon annan.

Däremot har nog ofta en olycklig människa, eller någon som möjligtvis haft en ovanligt olycklig och jobbig dag, en tendens att vilja skylla sina missöden på något/någon annan. Och eftersom han/hon antagligen redan mår rätt dåligt så vill ju han/hon inte så gärna skylla allt på sig själv, därför blir det lätt så att hans/hennes frustration får gå ut över någon annan, t.ex. en kassör, servitris, telefonförsäljare etc. etc.

De farliga med allt dehär, är att det lätt kan bli en sorts dominoeffekt av det hela. Alltså, om till exempel en kassörska under sin dag fått en massa utskällningar av missnöjda kunder, på grund av både det ena och det andra, så kan de ju vara så att det första kassörskan gör när hon kommer hem är att ta ut all sin frustration på sin trötta pojkvän som sitter i soffan och potatar. Hon säger att det är ju de enda han gör om dagarna, medan hon får går runt på Ica och slita. De hela slutar med att hon blir sur, han blir sur, han springer ut i hallen, drar på sig sina skor, smäller igen ytterdörren, för att sedan springa till närmsta kiosk och köpa sig minst tre paket cigg. Och när kassören därefter råkar knappa in FYRA paket cigaretter får pojkvännen nog, och kastar därpå alla sina tre paket på kassören, för att tillsist gå hem och sova med ryggen mot sin flickvän. Om ni förstått min poäng, kan ni ju alltid spåna vidare på vem/vad den stackars kassören sedan skulle ha tagit ut sin frustration på när han själv kommer hem ( på hunden? sonen? Eller kanske grannen? ). Men för att komma till min andra poäng, så fortsätter jag här och menar att jag helt plötsligt faktiskt inte tycker det känns riktigt lika konstigt att det bråkas och krigas så mycket runt om i världen som det nu gör, hur dumt de än må vara!

Och så till den sista, lite mera glädjefyllda, poängen som jag fått ut när jag tänkt på allt detta. Det är att jag tror att även lycka, kärlek och liknande känslor/handlingar har precis samma effekt. Att det också sprids, och fortare än vad man kan ana!

Krama om din ohygglige granne nästa gång ni ses, så ska du nog se att han blir trevligare. Eller så tar du, nästa gång du är och handlar, och kostar på dig ett, i alla fall litet, "desamma!" till grabben i kassan som just har önskat dig en trevlig dag. För hur onödigt ditt detsamma kanske känns att säga, så är det inte helt omöjligt att just ditt lilla detsamma kommer att göra hans dag helt fantastik!

Timea.C