makeitplural

Blandade känslor.
Trodde inte det skulle vara såhär.
Har funderat på när det skulle sluta va så jävla gött.
Som det på senare varit.
Vet inte vad som hände.
Men det slutade.
Helt plötsligt.
Som ett slag i nyllet.
Har verkligen sett fram emot att åka tillbaka.
Men jag trivdes nog lite för bra.
Där.
Vid er.
Och allt.
Nu känns detta mest skevt.
Och kallt.
Var tog all kolsyra i blodet vägen?
Var tog all trygghet i blodet vägen?
Styrkan? 
Och framförallt.
När kommer det tillbaka?

"Vad är människan utan vilddjuren? Om alla djur vore borta skulle människan dö av en stor ensamhet i själen. För vadhelst som drabbar djuren, drabbar snart även människan. Allt är sammanlänkat.

Ni måste lära era barn att marken under deras fötter är stoftet av våra förfäder. Tala om för dem att jorden är rik på liv av vår sort, så att de respekterar landet. Lär era barn vad vi har lärt våra barn - att jorden är vår moder. Vadhelst som händer med jorden, händer även jordens söner. Om människan spottar på marken, spottar hon på sig själv.
Detta vet vi - jorden tillhör inte människan, det är människan som tillhör jorden.
Detta vet vi.
Allt är sammanlänkat, likt blodsbanden som enar en familj.
Allt är sammanlänkat.

Vadhelst som drabbar jorden, drabbar jordens söner. Människan vävde inte livets väv, hon är blott en tråd i den. Vadhelst hon gör mot väven, gör hon mot sig själv.

Inte ens den vite mannen, vars Gud följer honom och talar med honom som en vän till en vän, kan komma undan det gemensamma ödet. Vi kanske är bröder, trots allt. Vi får se."

Mmmmm, LIGGA!!!

Behandlingen av djuren.

Behandlingen av djur idag är inte något som alltid sker med särskild respekt eller hänsyn. Människan utnyttjar ofta sin makt helt utan att tänka på de andra individernas önskan eller behov. Bara för att man inte talar riktigt samma språk slösar man häller ingen energi på att stanna upp och ens försöka se eller lyssna.

Man blundar, ignorerar och skjuter hänsynslöst bort tankar som till exempel att en gris också har en vilja att få röra sig fritt, umgås med andra små grisar och bestämma över sina egna liv, inte att bli till och födas upp endast för att vara mat åt människan. Eller att till exempel en elefants önskan antagligen inte är att få växa upp och leva hela dens liv i en liten park där folk kommer och glor på den, bara för att vi ska ha något att fördriva tiden med.

Nu undrar jag vad som egentligen får människan att tycka att hon faktiskt har all sin rätt till att bestämma över djurens liv, som om de blev till bara för att göra just människan tillfredställd.

Vi använder djuren som mat, kläder, medicinska försök, nöjen, sällskap etc. Det är kanske inte alltid något dåligt med det jag tycker ändå det är fel är att man sällan ägnar tankarna på vad djuren har att säga om det. Det låter kanske befängt att försöka lista ut vad djuren säger, vi kan ju omöjligtvis förstå vad de sitter och tänker och funderar på. Men för det första finns det så mycket som djuren signalerar som vi mycket väl skulle förstå, om vi bara lyssnade. Man vet när ett djur är glad, man vet när ett djur är argt, man vet när ett djur har ont eller när ett djur kämpar för sitt liv.

För det andra så behöver man egentligen inte ens lyssna på djuren för att kunna förstå. Om man bara orkade tillägna några tankar åt dem så skulle det faktiskt räcka till för att inse att ett djur aldrig skulle valt att frivilligt tillfredställa människan på alla de sätt de blir tvingade till idag. Men ändå tar människan sig rätt till det, vi utnyttjar vår makt över de försvarslösa och lever i överflöd utan att fundera eller reflektera över att det kan vara något fel med det.

Människan är mäktigare än djuren och har därmed rätten att utnyttja och bestämma över dem, tycks budskapet lyda.

Vi är dessutom otroligt diskriminerande vad gäller hur vi behandlar de olika sorters djur emellan. Vilka som har mindre och vilka som har mer rättigheter. Vi verkar tycka att vissa djur är det helt okej att äta till middag, medan andra kan man gosa med utan en tanke på att käka upp dem. Man vill inte äta sin Kanin som man haft sedan man var sju och man vill häller inte käka sin Chihuahua som så fint lärt sig både sitta, ligga och rulla runt. Däremot går det bra att käka kycklingar och kossor och hare etc. Frågan är, var drar vi skillnaden när vi jämför ett husdjur med ett annat djur som t.ex. en ko, gris, lax eller höna? Varför behandlar vi djuren som om en hund har mer rätt att leva än en gris? Bara för att man inte har en relation till de djur som plågas, dödas och äts varje dag, så bryr man sig inte. Vi blundar för det. För om vi blundar så slipper vi må dåligt över någon annans öden, tänka sig så skönt, man kan fortsätta sitt liv i vanlig ordning och slipper bry sig, toppen! Vi accepterar det och de flesta tycker det bara är väldigt praktiskt att man kan dra nytta av dem på alla de sätten som vi kan göra, som om de vore objekt helt utan känslor och tankar.

Ett djur får man döda, flera stycken, varje dag, året om. Djur får man till och med föda upp miljontals stycken om året, bara för att döda dem, innan deras egentliga livslängd gått ut. Att döda en människa däremot är något av det värsta man kan göra. Hur kommer det sig? har en människa verkligen ett så himla större behov att få leva än vad djuret har?

De tre gyllene reglerna säger; Icke stjäla, Icke begå otukt och sist men inte minst; Icke döda. Icke döda står alltså för icke döda människor. Där tycker jag man dragit en alldeles för självklar gräns. Vi lär oss i skolan om evolutionen. Hur livet på jorden kom till och hur människan sakta men säkert utvecklats. Från att ha varit en liten cellklump i en pöl för miljarder år sedan, till att utvecklas till en individ med både hjärna, hjärta och någon slags av själ. Om man nu anser att Darwin hade rätt, att människan härstammar från apan borde det betyda att människan är en del av djursläktet hon med. Och om människan nu är en del av djursläktet tycker jag det är fel att anse att människan har så mycket mer rätt till ett liv än vad djuret har.  

Men om människan nu inte anser sig vara djur, var går då den självklara gränsen mellan oss? Päls/hud, gälar/lungor, ryggrad/ryggradslös, däggdjur/icke diande djur?!  Nej, det är tydligen i hur olika vi tänker som man drar gränsen. Det är alltså tack vare vår lite mer utvecklade hjärna som vi kunnat kröna oss till jordens konung? Jordens diktator.

Människans medvetande om sin existens samt sin egen död är t.ex. något som man anser att djuren inte har. Och det finns andra saker som skiljer oss åt, men jag tror faktiskt inte det finns något som gör att vi är så himla olika att vi kan anse oss vara viktigast här på jorden. Och det finns ju så pass mycket likheter hos oss också! Schimpanserna delar t.ex. 99,4% av sina gener med den moderna människan. Och en schimpans kan också känna empati och sätta sig in i andra apors situation. De tröstar de apor som behandlats illa och honorna skriker om en ung apa eller annan hona trakasseras. Dessutom har nya studier fastställt att schimpanser även har förmågan att uppfatta tid, nutid, framtid och dåtid. Något som man förut inte trott och ansett vara ännu en sak som skiljt oss åt. Nej, jag anser att gränsen mellan djur och människa inte är glasklar än och så länge den inte är det tycker jag häller inte man ska ta för givet att vi är så pass olika att man kan anse att den ena är mycket mäktigare den andra. Att den ena har mer rätt att leva än den andra.

Och även om man nu är olika betyder det väl ändå inte att den ena har rätten att får styra och ställa över den andra som vi faktiskt gör idag. Vi påstår att alla är lika mycket värda, vare sig man är lika varandra eller inte, så varför ska då djuren vara ett undantag?  

Vem har sagt att allt här på jorden är tillägnat människan? Att alla de miljontals år då jorden varit under process var för människan skull? Att vi var självaste slutmålet i evolutionen, att jorden skapats som ett hem för människoliven och att resterande skapelser bara var smörgåsbordet tillägnad endast människans behov och frosseri. Jag tror bara människan själv skulle kunna få för sig något sådant, och jag tror att det hon påstår är långt ifrån sanningen.