känns som.
FINT!
.
min mage har ont och behöver matas med bra tankar.
detgårinte!
detgårinte!
hårda tider.
If they only see you with their fear
And they only hear you with their pride
And they only see you with their fear
And they only hear you with their pride
And we'll work harder, harder, harder, harder,
Harder, harder, harder, harder,
Hard times!
And they only hear you with their pride
And they only see you with their fear
And they only hear you with their pride
And we'll work harder, harder, harder, harder,
Harder, harder, harder, harder,
Hard times!
Aldrig mer.
NEJNEJNEJ. SLUTA!
Kom inte tillbaka.
Jag har klarat mig så bra utan dig. dumma känsla.
Jätte bra. Jag har mått bra utan dig.
ÅÅÅH. fan. Stick åt helvete jag vill aldrig mer känna dig.
Känna dig krypandes i magen. Tom och tung i huvudet.
En jävla åt-helvete-känsla.
Jävlar vad jag ska förtränga dig med brahetstankar och finkänslor.
Stick.Stickiväg. Aldrig mer!
Kom inte tillbaka.
Jag har klarat mig så bra utan dig. dumma känsla.
Jätte bra. Jag har mått bra utan dig.
ÅÅÅH. fan. Stick åt helvete jag vill aldrig mer känna dig.
Känna dig krypandes i magen. Tom och tung i huvudet.
En jävla åt-helvete-känsla.
Jävlar vad jag ska förtränga dig med brahetstankar och finkänslor.
Stick.Stickiväg. Aldrig mer!
tyckom.
att känna sig omtykt gör så lätt att man tycker om.
det är som så mycket annat, nått som hör ihop.
men det är inte därför jag tycker om.
inte bara därför.
tro inte det.
det finns så mycket mer jag tycker om, än att vara omtykt.
iallafall ganska mycket. iallafall en del.
älskvärt.
Alla dessa känslor.
do it.
Le mot någon,
Krama någon,
Skratta med någon,
Hjälp någon,
Peka finger åt någon,
Spotta på någon,
Gör vafan du vill sålänge allt blir bra tillslut.
Sålänge ALLT blir bra.
Krama någon,
Skratta med någon,
Hjälp någon,
Peka finger åt någon,
Spotta på någon,
Gör vafan du vill sålänge allt blir bra tillslut.
Sålänge ALLT blir bra.
...
So Here We Are.
Var är jag?
det bara är så.
Jag kan må så bra av dig..
Tack.
Ni får mig att må bra.
mer än så behövs egentligen inte tilläggas.
(..fast åh, vad jag önskar att det är ömsesidigt.)
mer än så behövs egentligen inte tilläggas.
(..fast åh, vad jag önskar att det är ömsesidigt.)
.
fina tankar, ja tack ge mig.
det känns som att något inte står helt rätt till.
kan bara inte sätta fingret på vad.
jag tror jag behöver nått bra att fokusera på.
ja, det är det som saknas!
det känns som att något inte står helt rätt till.
kan bara inte sätta fingret på vad.
jag tror jag behöver nått bra att fokusera på.
ja, det är det som saknas!
sinnesvirr.
Jag vet inte om jag vet eller inte.
Och jag vet inte om jag borde tänka eller inte.
Så fort jag tänker så kommer jag bara fram till att jag inte vet.
Så kanske förstår jag endå.
Kanske borde jag inte.
Fast kanske borde jag endå.
För lite vet jag.
Och egentligen skadas ju ingen av det.
Faktisk gör ingen det.
Jag är förvirrad.
Och jag vet inte om jag borde tänka eller inte.
Så fort jag tänker så kommer jag bara fram till att jag inte vet.
Så kanske förstår jag endå.
Kanske borde jag inte.
Fast kanske borde jag endå.
För lite vet jag.
Och egentligen skadas ju ingen av det.
Faktisk gör ingen det.
Jag är förvirrad.
Bloc Party.
http://www.youtube.com/watch?v=dzZQJZdcCU4&feature=PlayList&p=5631C46B8E0C50E1&playnext=1&playnext_from=PL&index=22
Jag älskar dom.
Jag älskar dom.
somsagt.
Fan och jävlar.
Ångesten kom och spred sig,
förökade sig,
Helt plötsligt!
Från magen, ut i armar och ben.
Sätter snurr och irrvirr på tankarna.
Och lägger sig tillsist som en enormt tung och jävlig börda på axlarna.
Och som en liten sten kvar i magen.
Obehagligt minst sagt.
Det var länge sen. Och jag tänker inte välkommna den tillbaka.
När jag tänker på vad det var som framkallade den skäms jag.
Fy fan va pinsamt!
Att jag låter något så fånigt växa och bli till något stort och obehagligt,
som känns,
inom mig.
Men jag vet fortfarnde inte hur jag ska möta dethär,
hur jag ska förhålla mig till det.
Ska jag analysera och försöka tänka bort känslan?!
Eller försöka spola ner den, förtränga och Ignorera den?!
Jag tror jag skiter i och bry mig idag.
(om det ändå var så enkelt!)
Jag mår bra, är glad och sådär!
förökade sig,
Helt plötsligt!
Från magen, ut i armar och ben.
Sätter snurr och irrvirr på tankarna.
Och lägger sig tillsist som en enormt tung och jävlig börda på axlarna.
Och som en liten sten kvar i magen.
Obehagligt minst sagt.
Det var länge sen. Och jag tänker inte välkommna den tillbaka.
När jag tänker på vad det var som framkallade den skäms jag.
Fy fan va pinsamt!
Att jag låter något så fånigt växa och bli till något stort och obehagligt,
som känns,
inom mig.
Men jag vet fortfarnde inte hur jag ska möta dethär,
hur jag ska förhålla mig till det.
Ska jag analysera och försöka tänka bort känslan?!
Eller försöka spola ner den, förtränga och Ignorera den?!
Jag tror jag skiter i och bry mig idag.
(om det ändå var så enkelt!)
Jag mår bra, är glad och sådär!
