Det var en gång en värld. sen kom människan...

Jag vill skrika. Jag vill gråta. Jag känner apatin. Hjälplöshet.
Jag vill hjälpa. Jag vill döda. Jag bryr mig. Jag bryr mig inte.
Snart finns det inget att bry sig om.
Snart finns inget.
Babylons betong/storhetstornet/penisförlängaren, kalla det vad du vill.
Snart, snart finns ni inte mer.
Snart finns vi inte mer.
Slut!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0