makeitplural

hur fan kan man göra så fel när det ända man vill är väl?
jag ser verkligen alla mina misslyckanden till att hjälpa.
ser allt jag borde ha gjort, samt inte borde ha gjort.
hela tiden.
har svårt att somna då jag vet saker som jag kunde ha gjort,
för att på något sätt hjälpa.
har ont i magen för att jag ständigt funderar på hur fan jag ska hantera detta.
är jag äns kapabel?
finns det en chans att jag kan få dig på rätt spår?!
i så fall, HUR???
borde jag äns ta på mig detta?
jag sabbar det ju bara.
gör det värre.
gör dig illa.
jag är för mesig för sådant här.
jag som alltid sett mig som den som har lätt för att hjälpa.
stötta. helhjärtat.
nu skänner jag mig mest jävligt världelös som sitter och bedrövar mig hur svårt det är att hantera denna situation, när det egentligen är du som sitter i klistret.
va fan.
en säger mig att jag inte kan gå runt och tänka på det hela tiden.
inte älta det.
att det inte finns mycket mer vi kan göra.
ta på oss.
men det är så jävla svårt.
se dig varje dag.
må som du gör.
och inte göra något åt det.
bara för att jag inte vet.
hur. vad. när.
om en kram visar det jag vill visa,
eller om det mest framstås som falskt och ett försök för bättre samvete hos mig.
om jag ska smälla tid dig på käften och säga att nu tar vi tag i det här,
eller gör det bara ont?
kan jag äns vara en som tar tag i det?
ska jag låta dig vara, eller ska jag inte låta dig vara?
ska jag prata mer med dig, eller blir det bara samma missförstånd igen?
ska jag lägga detta på dig, eller på mig?
hur mycket ska jag lägga på dig?
hur mycket ska jag lägga på mig?
ska jag säga just det här jag skrev, till dig, eller klarar jag det inte?
borde jag?
kan jag?
döden.