makeitplural

när jag var liten identifierade jag mig som "ficka, sessa och bebi" om någon frågade mig vem jag var.
flicka. prinsessa. bebis.
ingen identitetskris där inte.
jag visste precis vad jag var.
vad jag ville vara.
eller iallafall vad jag såg mig själv som.
jag skulle vilja träffa den flickan idag.
och fråga henne vad hon tycker att jag blivit.
för inte är jag en flicka, prinsessa och beibis iallafall.
inget av det.
nej, jag vet inte.
idag är det en sådan dag.
man lägger sig ner i sängen och frågar sig själv om och om igen.
"vem är jag".
och inte ett ända svar får man tillbaka.
den där pinsamma identitetskrisen som infinner sig då och då.
men idag är det också en sådan dag då det inte gör så mycket.
för känner saker gör jag åtminstonde.
massa saker.
fina saker.
så jag finns fortfarande.
och känner det ända ut i tåspetsarna.
och det räcker gott och väl för idag.