ex-ex-ow, som man säger i england.

Jag dricker häxtbrygd i form av nejlika-timja-rosmarin-ingefära-svartpeppar-med-mera-te, samt tranbärsjuice.
Jag har väldigt lätt för att bli sjuk har jag märkt på senaste, men jag är banne mig riktigt skicklig på att friskna till efter några dagar.
Fight the fucking sjukdom!
Just nu sitter jag här och känner hur den sakta men säkert svettas ut ur min kropp.
Den kan inte slå tillbaka. Den måste fly.
Tror tonerna av Erik Enocksson hjälper mycket på traven också.
Hans musik fyller mig från topp till tå av välmod, så sjukdommen inte får plats någe mer.
Jag är nöjd.
Jag är kär.
Jag älskar så många. så himla mycket.
Jag saknar också. Både på ett fint och på ett jobbigt sätt. Det beror på vem. Och vad.
Vissa skulle tillexempel gjort sig(enligt mig) bättre här hos mig än i Portugal-schmortugal.
Eller tillexempel du! du skulle gjort dig bättre i min närvaro än din egna lilla frånvaro.
Eller i det där träsket en inte riktigt kan komma ur. Träsket som hamnat emmellan oss. Jag saknar oss.
Och du också, dig saknar jag! Du har ju inte äns bevisat din existens. finns du? mer än i mitt hopp? mer än i min önskan?
Imorgon ska jag bjuda en bästa vän på Grekisk resturang om han vill. Sen ska jag gå och se punk och dricka kir.
Och glömma det jag inte vill komma ihåg. Om det äns finns något sådant för tillfället!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0