makeitplural

idag är jag hemma.
elementsnubben var äntligen här igen.
tror köket börjar bli varmt! hands up för honnom.
jag menar verkligen, upp med händerna!
i två bemärkelser.
drog nämligen upp händerna(en meter upp i luften av skräck, samt skrikandes) även när jag trodde han stod i dörröppningen till mitt rum med en pistol riktad åt mig.
Det var bara en värmemätare han riktade mot väggen.
ja, köket börjar bli varmt.
människor börjar flytta hit.
vilket värmer hela jävla huset.
det känns bara varmare och varmare.
trots kylan ute.
och om bara någon vecka flyttar jag.
från dårhuset till två högljudda norrlänningar.
från möllan. till ännu mera möllan.
vill inte flytta så långt nämligen.
vill kunna spontanhänga här. varje dag.
baka bröd, snusa och försöka älska livet. som idag.
det känns sorgligt men egentligen bara bra.
mest grejen. mest sentimentala, lilla jag.
jag har som vanligt trasslat in mig i ett eget trassel igen.
och jag kan inte äns tycka synd om mig.
jag har varit oärlig och har inte tagit mitt ansvar.
allt har gått så fort, älskling.
jag hinner inte med.
det som jag inte äns vet om det finns.
och jag känner att det är för tidigt att ångra sig.
så jävla dumt kännt.
det handlar ju bara om min egna lilla feghet.

Erik Enocksson-Duck Settles in