depretion och despiration.
Ord som lika gärna skulle kunna vara med i låten "Creep"
snurrar åter igen i mitt huvud.
Eller så är det bara jag som nojjar.
En jävla nojja.
Som blir till feber.
Som blir till satans verk.
I mitt huvud.
Fast mest av allt känns det.
Som en klump av oro i solaplexus.
Vet inte var det börjar,
där eller i mitt huvud.
Det är lika svårt att veta som vad som kom först,
hönan eller ägget.
Det börjar iallafall,
för att senare axelrera.
Och bildas till helvetet.
..om jag inte gör något åt det, vill säga.
Men just nu orkar jag mest bara klaga på det.
Inget mer.
Även om det är det allra dummaste i nuläget.
Men åthelvete.
Jag orkar inte.
Inte nu.
Kommentarer
Trackback
