makeitplural

Ibland krashar allt.
Ibland sprängs hela ens liv i luften.
Ibland går allting itu, och man får inte ihop någonting.
Ibland är det svårt.
Riktigt jävla svårt och jobbigt.
Som ett stort, kladdigt och svart träsk.
Som man inte kommer upp ifrån.

Men oftast blir tillvaron tillsist bra, eller åtminstonde uthärdig att vistas i.
För efter att man samlat allt det svarta och klibbiga till en ångestladdad sten i magen och sedan pratar och gråter bort den, känner man sig bokstavligen alldeles lätt. Man får ny enegri och det känns lite som att födas på nytt. Det blir lite lättare att fokusera på det som är bra. Allt som är bra.
Det gillar jag. Det är smart.