makeitplural

Inatt dömde jag att det var krig här.
Gotland bombades.
Jag var rädd och grät.
Men också jävligt upprörd.
Upprörd på männen (och de fåtalkvinnor) som haft makten,
men inte kunnat komma överens och orsakat detta krig.
Vad de inte kunnat komma överrens om hade ingen en aning om.
Medans jag försökte hitta någonstans att gömma mig, gick jag runt och svor,
svor över hur maktlös man är, vilket äckligt system man lever i där folk får betala med sina liv,
bara för feta, vita män fattat korkade beslut.
Det läbbigaste av allt är nog att mycket av det jag drömde inatt, inte var så långt ifrån den verklighet som en hel del folk faktist tvingas leva i idag.
Dumma system.