trisslesstristesstressless.

Jag brukar verkligen inte vara den som lätt känner mig uttråkad eller rastlös eller så,
Men de senaste dagarna (förutom när jag varit på fastlandet och umgåtts med Fanny) har jag gått runt den största delen av tiden med konstant trisstess.
Visserligen har jag vart hemma massa dagar och inte gjort något, så det ä kanske inte så konstigt, men känslan känns så obekant och fel på något vis. Fy vad jag hatar den!
Försöker döda tiden genom att plåga mig igenom en ovanligt dålig beck-film.
Längtar tills imorgon då man kan gå till skolan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0