STABIL.

Jag är ju långt om ensam om det,
så det borde ju inte vara något att bry sig om egentligen.
(samtidigt som det är ett sjukt samhälle vi lever i när så många känner som dom gör.)
och det mästa är ju faktist bara påhitt i mitt huvud,
men någon/något brottas med mej och vill inte riktigt ge sig.

happy boys and happy girls. lixom.


jag ser fram emot.
men kan inte riktigt vänta.
och jag längtar.
och saknar.
och innerst inne kvittrar det små fåglar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0