lixomhejkomochhjälpmej.

Kännde mej så full av lyckligheter och fylld med brahet, helt plötsligt.
det läskiga är att jag vet hur allt det dumma gömmer sej, gång på gång, så att man tror att allt försvunnit för gott.
men helt plötsligt kan det komma tillbaka som ett stort, fet knytnävslag i fejjat och, det gör så fruktansvärt ont.
vilket dessutom gör att mycket av den bra tiden endå är fylld med ängslan och oro över om(när) det kommer tillbaka.
så jävla dumt.
blabläbäää.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0