makeitplural

fick helt plötsligt ett slag i bröstet.
en stark känsla av hopplöshet.
hopplöshet om jorden och människan. (haha. tror min bror kan ha en aniingens starkt inflytande på mej.vilket både kan va bra och dåligt. fast oftast bra förståss.)
men jag kände det verkligen.
vi är så många. allihopa. det funkar inte. det kommer inte gå.
hejhå.
snicksnackblahablaha tänker du. trimstrams lixom.
det är så lätt att blunda. så skönt. man tänker att det är det man bör göra. man tänker att det är bäst så. 
det är så det blir. och det är det som är farligt.
jag vill inte blunda. jag vill inte fly.
fast jag ska endå försöka begränsa mej. det får inte ta över. det skulle jag inte klara av.
måste få plats med annat. vara kreativ. uttrycka mej. skapa. le och skratta. även om jorden inte räcker till.
men det är svårt att släppa tankarna om det när man väl satt sig in lite grann och börjat bli intresserad och brinna lite.
samtidigt är nog risken ganska liten att jag skulle kunna bli den som blir den. den som blir till en brinnande brasa.
fast jag vet också att mycket jag tror är rätt/fel nu finns stor risk för att vara fel/rätt på riktigt. att mycket säkert ä trimstrams.
men jag vill veta allt. så jag kan jämföra. slutsätta. sätta punk. puss.