makeitplural

i landet där
allt stor är smått
och allt smått är stort.

en gång i tiden ville jag nog vara cool.
häftig och cool med strävan efter den perfekta immagen.
det vågar jag absolut erkänna.
utan att jag direkt tänkte på eller reflekterade över det,
så var det nog så.
men himmelen vad jag inte känner så längre!
jag känner verkligen inget (vill jag gärna påstå ochtro iallafall!) alls behov av det.
vara häftig är ingenting för mej. inte på det sättet.
det vet jag nu.
jag är bara lilla jag och försöker vara stolt över det.
och det är jag ta mej tusan ganska ofta just nu.
rätt stolt över mej själv.
eller iallafall glad över att jag är jag.
jag nöjer mig med det.
och ska försöka leva det liv jag vill. innerst inne.
och just nu vet jag ganska mycket vad jag vill.
och åh vad jag älskar det. att veta vad man vill!