makeitplural

igår hade jag ett så himla bra, fint och givande samtal med min mammi.
så välbehövligt och så värt. hon är så bra.
just nu är det väldigt bra.
just nu är det mer ordning än nånsin tror jag.
eller alltså.
just nu förstår och inser jag så himla mycket som jag behövt förstå så länge.
en dag fanns svaren bara mitt framför mig. mitt framför näsan på mig. mitt framför snoken.
visserligen kan jag vara trött och sur och arg och ledsen fortfarande.
men inte pga de där samma gammla vanliga grejerna.
samma saker om och om igen.
för nu vet jag.
nu vet jag hur jag ska hantera dem.

och lykke li går precis lika bra att lyssna på nu som för ett år sen.
little bit ger mej såna otroliga flashbacks från precis förra hösten.
vad jag gjorde, hur jag kände, hur jag tänkte, på vem jag tänkte på, osåvidare.
mycket vad fint, men jag är glad att nu är nu och att det är som det är.
att det blivit som det blivit.