lost.

jag är lite trött på att se på.
se på när någon annan snor lite av det liv man själv ville ha.
och inte kan jag skylla på någon annan än mig själv direkt.
och det är kanske det som är som mäst frustrerande.
måste man alltid själv försöka fånga det man vill ha?
sitt kanske blivande byte.
om man nu inte vill tråna förståss. och det vill jag inte.
inte igen. inte som alltid.
men det är ju ansträngande att jaga förstår ni väl!?
kan det inte bara komma till en, för en gång skull.
jag tycker lite synd om mig själv just nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0