makeitplural

såhär ligger det till;
jag sitter och drar på det jättelänge och tillockmed fruktar det lite(mycket. (skiiitmycket) ).
men samtidigt får jag för mej att det känns bättre att skjuta upp det än att ta tag i mej.
Jag tror seriöst det är trevligare.
men tillsist, när jag väl tar mej i kragen, så får jag det bevisat för mej, gång på gång, hur fel jag haft.
...och det är där det lyckliga slutet borde vara. det är där jag borde ha lärt mig av mina misstolkade tankar.
men icke sa nicke, oh no, neppnepp! ständigt samma gamla visa om och om igen.

menmen, så är det.
och just nu bryr jag mej faktist inte.
behövde bara ventilera mej lite.


igår var det ju iallafall himla trevligt.
eller framförallt att få se alla gamla goda ansikten igen.
de är så fina.