makeitplural

frågan är om han hälsade för vänlighetens skull,
eller om det var för att han antagligen hade sett min rumpa hela vägen han cyklat bakom mej. (pga. kortkort klänning..)
jag gillar i och för sej att tänka åt de båda hållen då mitt svar är att han antingen var en almänt mysig människa eller så tyckte han helt enkelt att jag hade en ovanligt fin bakdel. de är så jag väljer att tänka nu.


varm i hela kroppen av värme.
inte av ilska eller av hat utan av den finaste kärlek man kan tänka tror jag. jojomen.
gick hem lätt som en fjäder efter att ha fått se era vänliga ansikten, skrattat små bubblande skratt och krama er för att visa hur mycket jag tycker om er.
ni skulle bara veta att jag ångrade mej hela vägen hem att jag inte följt med er. hur slutkörd jag än kände mig.
nog att pojkarna är söta så att jag blir glad, men det är inget emot hur lycklig jag kan bli bara efter några minuter med er. fast jag kommer ändå kunna leva på att ha fått träffa er hur kort det än blev, kommer kunna leva på det heela kvällen. <3
kiss på er. jag älskar dejdejdejdej&dej.


om det inte var så att magen kronglade eller för att du kännde brist hopp, så skulle jag känna mig lätt som luft.
men jag älskar dej och tror på dej, och hur lite hopp du än har kommer du alltid vara en stor, fet boll av hopp för mej. det är sånna som du som är hopp och just därför är det viktigt att du inte slutar tro. sålänge du finns, finns de hopp. i slutet kommer alla att inse vilken dai lama du är.