makeitplural

samma sak som alltid.
och jag vet inte hur jag ska hantera de riktigt.
först och främst måste jag tänka.
de är väldigt ansträngande att tänka har jag märkt.
iallafall när de ska ske på begäran.
frågan är, var kommer känslan ifrån och hur känns den egentligen?!!
varför kommer den och varför så påtagligt!?
några funerare som jag måste ta mig igenom.
jaja, nu måste jag städa.. har en sjukt lång att-göra-lista som jag hade tänkt att ta mig igenom idag.
har dock mäst bara sett på ebba och didrik. <3



ikväll ska jag träffa en efterlängtad Fanny.
ochkanske ännu fler guldklimpar.

PUSS!